En innovation av en samisk renskötare - för andra renskötare

Gammalt är ibland bäst. Det tyckte i alla fall samen och renskötaren Jonas Vannar som tagit ett traditionellt samiskt bruksföremål och uppgraderat det. Tack vare innovationsstödet EIP-Agri har han skapat en ny sorts plastrikkas, en ögla som används vid lassokastning. Och denna är både djurvänligare än tidigare plastmodeller och gynnar lokal produktion.

Det finns cirka 4 600 renägare i Sverige, varav 85 procent bor i Norrbottens län. Varje ren har en ägare och varje renägare sitt specifika märke så att man vet vem renen tillhör. Märket består av snitt i olika kombinationer som skärs in i renens båda öron. Under kalvmärkningen som sker under sommarmånaderna samlas renarna in till ett rengärde. Där fångar renskötarna in kalvarna med hjälp av en lasso, där det sitter fast en ögla som på lulesamiska kallas rikkas, för att sedan kunna märka kalven.

Traditionellt görs rikkas av horn

Renskötarna ha alltid tillverkat sin egen utrustning och rikkas täljdes av renhorn, vilket gjorde att öglan fick en naturlig böj, eftersom hornen är lite böjda. Numera finns alternativ att köpa, till exempel rikkas av plast. Men renskötaren Jonas Vannar tycker att det finns problem med dessa.

– Dessa rikkas är platta som en pannkaka, de saknar den böjda formen och tjockleken som rikkas av horn hade. De fungerar, men kan förbättras. De ligger inte så skönt i handen och när man drar in renen kan plastöglan skava mot deras ben.

Jonas Vannar tänkte på den traditionella sortens rikkas som var bättre designade. Tänk om man kunde tillverka dem i plast, men med samma egenskaper som de av horn … Att öglan är gjord av plast är inget problem, det är starkt nog för ändamålet, så det som behövdes var egentligen en ritning till en bättre, uppgraderad modell. Hur den skulle se ut hade han redan tänkt ut.

Tog tid att komma igång

Han ansökte 2018 om innovationsstödet EIP-Agri och fick det beviljat, men kom inte igång med projektet förrän efter ganska lång tid, bland annat på grund av pandemin.

– Våren 2022, när projekttiden höll på att gå ut, ringde en ny, hjälpsam handledare och frågade om jag behövde hjälp att komma vidare. Jag tackade ja och fick projektet förlängt i ett år. Nu är jag i full gång.

Hur har det gått?
– Den första ritningen är klar, den andra är snart färdig. När jag har båda ritningarna skickar jag dem till Kina där själva gjutformen tillverkas. Det är en 150 kilos stålklump i två halvor som man häller ner smält plast i och som sedan gjuter mina rikkas. Förhoppningsvis är gjutformen klar innan sommaren.

Tanken är sedan att gjutformen skickas till Sverige och att en plastfabrik i Norrbotten kommer att tillverka öglorna.

– För mig är det viktigt med lokal produktion och företagsamhet. De rikkas som finns idag tillverkas av icke-samer, så är det med mycket av den utrustning som vi använder. Det är trevligt om man kan tillverka lokalt och tillfredsställa sin egen marknad, det tjänar vi på i längden, och det saknas ju inte kunder.

Vad löser det för problem?
– Dels är det ju en samisk företagare som tar fram en produkt för andra renskötare, vilket har ett egenvärde i sig, dels blir denna rikkas mer användarvänlig och bättre för djuren.

Hade projektet kommit igång utan stödet?
– Förmodligen inte. För mig var det en förutsättning att slippa bära alla kostnader själv. Hade jag gjort det på egen hand hade jag fått ta hela den ekonomiska biten, och det är ju ett hinder för en renskötare. Det är inte den mest lukrativa branschen … Visserligen är det världens bästa jobb, men inget man blir rik på.

Text Colette van Luik

Här kan du läsa mer om projekten: Godkända innovationsprojekt - EIP-Agri
Här kan du läsa mer om andra EIP-projekt inom EU: Projects Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.