Vid utvecklingen av selektiva fiskeredskap är Havs- och vattenmyndighetens främsta utmaning att göra det rättsligt möjligt att använda nyutvecklade redskap. Samtidigt ska de bidra till att öka användningen av mer skonsamma redskap.
EU:s fiskepolitik sätter ramarna och det finns möjlighet att regionalt enas om minst lika selektiva redskap. Det innebär större möjligheter att utveckla redskap som är bättre anpassade för det fiske som bedrivs i exempelvis Östersjön och Västerhavet, berättar Karin Linderholm, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
– Generellt är det ju EU-politiken som gäller, men det har ändå alltid funnits möjligheter till att införa mer anpassade och striktare åtgärder i vårt kustnära fiske. Och efter den senaste reformen av EU:s fiskepolitik har vi fått större handlingsutrymme att regionalt komma överens om andra redskapsregler.
Mellan 2014 och 2017 har HaV arbetat med ett regeringsuppdrag att ta fram selektiva redskap anpassade till de nya reglerna om landningsskyldighet, som i korthet handlar om att en betydligt större andel av den fångade fisken också måste tas i land.
Det arbetet har skett i nära samarbete med SLU som stått för dokumentation och utvärdering av de redskap som fiskarna själva har utvecklat. Det är alltså fiskarna själva som har haft både initiativrätt och problemidentifiering när nya redskap ska utvecklas. Och Karin Linderholm ser gärna att samarbetet med näringen vidareutvecklas framöver.
– Vårt huvuduppdrag har varit att prioritera vilka fisken vi bör satsa på och att besluta om projekten och det har vi gjort efter utvärdering och samrådsmöten med både SLU och fisket. Men jag tror det kan vara en poäng att vi är mer involverade i genomförandefasen för att skapa en bättre förståelse hos oss och få en närmare koppling till implementeringen. Jag tror att det kan öka effektiviteten, säger Karin Linderholm.
Ökad selektivitet innebär ganska ofta en avvägning i förhållande till lönsamhet.
– Det kan vara en utmaning att hitta rätt balans. Så det gäller för oss att vara tydliga med vad vi vill uppnå och hur man kan premiera bättre selektivitet och skonsamhet. Det kan till exempel handla om att fisket kan vinna i värde och kvalitet på fångsten jämfört med det man förlorar i mindre fångst eller en justering av tillgängliga fiskeområden och kvoter. Skyldighet att landa en betydligt större del av fångsten innebär också en drivkraft att minska oönskade bifångster och optimera värdet av det man fångar, här har vi sett goda exempel i form av flera av de redskap som utprovats i projektet för selektivt fiske.
Text: Jakob Hydén
Publicerades