Ett vägkors där alla är välkomna

Visionen var att skapa en mötesplats dit man kan komma som man är, utan särskilda krav. Fem år senare har Vägkorset blivit just en mötesplats – och mer än så. Det har blivit en naturlig knutpunkt i Bollebygd.

Vägkorset är ett diakonicenter med kafé, butik, syateljé och snickeri. Här erbjuds långtidsarbetslösa och nysvenskar möjlighet till arbetsträning, rehabilitering, samtalscafé, studiestöd och kulturaktiviteter.

Det var den tidigare diakonen Lisa Jönsson Rickäng som kom med idén. Hon fick med sig kyrkonämnden, en projektgrupp tillsattes och kontakter togs med Leader Sjuhärad som beviljade ett projektstöd. Därefter rustades en lokal upp med ideella krafter berättar Lena Folkesson, förtroendevald i svenska kyrkan och som varit med i projektet sedan starten.

– Den här typen av mötesplats saknades i Bollebygd. Lokalen är den före detta krogen, så den kände alla till, säger Lena Folkesson med ett litet skratt.

Låg tröskel

Namnet Vägkorset kom till efter en tävling och är symboliskt förklarar hon. Vägar och människor möts här och så går tankarna till det kristna korset, det är svenska kyrkan som ligger bakom projektet.

– Människor har ofta en förutfattad mening om vad kyrkan står för. Men det här är ett lågtröskelcafé med högt i tak, säger Lena Folkesson och fortsätter.

– Vi har temakvällar där vi bjuder in föreläsare och vi ordnar skaparcirklar en gång i månaden. På så sätt kan människor umgås och göra något trevligt tillsammans. Vi erbjuder också läxhjälp för invandrare. Vi har hållit igång med det ända sedan starten och i år var det två av våra elever som tog studenten.

Mötesplats utan gränser

I en ny kultur kan det vara svårt att hitta nycklarna till att ta sig in i samhället och lätt att hamna i utanförskap. Med tiden har Vägkorset utvidgats och idag har många grupper av Bollebygdsbor hittat hit. Vägkorset drivs av en heltidsanställd verksamhetsledare, en diakon, ett flertal deltids- och timanställda och en stor grupp volontärer.

– Vi har skapat en mötesplats utan gränser, där det inte finns några krav för att få vara med. I en stad kan det vara mera så att unga är på ett ställe, äldre på ett annat och invandrare på ytterligare ett. Om landsbygden ska leva kan vi inte ha några såna gränser. Här jobbar vi på att alla träffas, konstaterar Lena Folkesson.

Text: Tobias Malmberg
Foto: Ing-Marie Johansson, Bertil Rickäng, Henrik Gadmar.