Måltider i äldreomsorgen: Vilka fördelar finns med Fingerfoods ?

För vissa målgrupper kan Fingerfoods vara en väg till ökad matglädje, ökad självständighet och ökat välmående. Detta säger Sarah Forsberg, doktorand i mat- och måltidsvetenskap vid Högskolan i Kristianstad.

– Fingerfoods är precis som det låter, mat som kan ätas med fingrarna, fortsätter Sarah som under tre års tid har arbetat med en undersökande studie kring Fingerfoods.

För personer som drabbats av sjukdomar som demens, Parkinsons, Alzheimers, stroke, olika neurologiska diagnoser eller reumatiska problem kan det vara en fördel med Fingerfoods.

– Observationer visar att många personer som lider av dessa sjukdomar kan ha svårt att hantera bestick och matsituationen blir problematisk. Måltiderna blir förknippade med obehag och personen riskerar undernäring, säger Sarah som berättar att forskningen har genomgått tre faser.

Studien inleddes med en undersökning av äldre personers attityder och tankar kring att äta med fingrarna.

– Bordsskick är något som sitter djupt rotat. Att äta med bestick är en stark norm. I våra samtal fanns det ett motstånd mot Fingerfoods men de äldre kom på flera typer av mat som de redan äter med fingrarna, berättar Sarah.

Nyare mat som traditionell sett inte funnits i svensk matkultur är mer accepterad att äta med fingrarna till exempel pizza, tacos, wraps, hamburgare och pommes frites. Det upplevs mer accepterat att äta saker i bröd. Kött med ben eller mat på spett kan också ätas med fingrarna. Traditionell svensk husmanskost anses av de äldre svårare att äta utan bestick.

Smak, textur, nya komponenter – och grönsaker

Den andra delen av studien fokuserade på vilka smaker de äldre föredrog samt vilka andra egenskaper de värdesatte på mat, det vill säga vilka preferenser och behov som fanns hos målgruppen. Om man till exempel förlorar luktsinnet blir smaken viktigare. Balanserade grundsmaker är viktigt, liksom matens textur.

– För att kunna urskilja komponenterna bättre, föredrog de äldre också separerade smaker på tallriken liksom ett genomtänkt upplägg utifrån färg.

I den tredje forskningsfasen utvecklades olika komponenter av Fingerfoods.

Sarah poängterar att studien har varit av undersökande karaktär och att avgränsningar gjorts.

– Vi har medvetet valt bort problem som exempelvis vad som är gångbart och praktiskt möjligt i kommunerna. Vi ville få tänka utanför boxen och inte göra begränsningar för tidigt.

Frukost, fika och mellanmål visade sig vara enklast att utveckla. Det var svårare med lunch och kvällsmat. Många i studiens målgrupp undvek nötkött då det upplevdes som svårt att tugga, men helt kött och framför allt nötkött var något som man saknade.

Det ledde till att forskarna experimenterade fram en biffrullad fylld med katrinplommon tillsammans med majonnäsbaserad brunsås, berikad med prebiotika, och tunnbröd. Tunnbrödet var berikat med vassleprotein och sojaprotein.

Det gjordes också en studie kring grönsaker som Fingerfoods. Här var det viktigt att det inte var för hård eller trådig struktur. Grönsaker som snacks med dipp fungerade. Eller ugnsbakade, panerade och friterade. Klassiska grönsaker och rotfrukter som morot, blomkål och broccoli var populärast. Även avokado kom högt upp på gilla-listan, exempelvis som guacamole (en dipsås).

Praktiska försök med Fingerfoods på en demensavdelning

Efter de tre faserna har studien övergått till praktiska försök. Dessa utfördes i Hässleholms kommun. Forskarna studerade hur en hel måltid, upplagd utifrån forskningsresultaten, skulle fungera i praktiken.

Andreas Arvidsson Rosenqvist, enhetschef, omsorgsförvaltningen i Hässleholms kommun, berättar att de provade Fingerfoods på en demensavdelning där många brukare inte har förmåga att hantera bestick på ett funktionellt sätt. Detta leder till problem i matsituationen.

– När de äldre inte klarar att få i sig maten själva upplevs det som ett nederlag och matsituationen får negativa kopplingar, berättar han. Det kan bli så att de ger upp och skjuter tallriken ifrån sig, vilket av de runtomkring kan tolkas som att personen är mätt men istället är det ett resultat av att denne inte orkar kämpa med maten längre.

I observationsstudien som gjordes utifrån Sarahs forskning serverades maten på en stor tallrik, indelad i sektioner. Det var tjock sås, grönsaker, nötkött och panerade blomkålsbuketter. Försöket föll väl ut och Andreas är positiv till att fortsätta utveckla det här arbetet.

– Fingerfoods är något som man bör servera mer till just personer med demenssjukdom. Genom att klara att äta själv och kunna få i sig maten utan kämpande är mycket vunnit för den äldre som får en bättre måltidsupplevelse och bättre förutsättningar till god nutrition, säger han.

Redan idag skulle det kunna vara möjligt att tänka mer enligt Fingerfoods-konceptet i måltidsplaneringen.

– Ungefär som man serverar konsistensanpassad mat till personer som är i behov av det, resonerar Andreas.